Strict Standards: Declaration of action_plugin_importoldchangelog::register() should be compatible with DokuWiki_Action_Plugin::register($controller) in /var/www/lundarallarna.se/public_html/wiki/lib/plugins/importoldchangelog/action.php on line 8

Strict Standards: Declaration of action_plugin_importoldindex::register() should be compatible with DokuWiki_Action_Plugin::register($controller) in /var/www/lundarallarna.se/public_html/wiki/lib/plugins/importoldindex/action.php on line 57

Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /var/www/lundarallarna.se/public_html/wiki/lib/plugins/importoldchangelog/action.php:8) in /var/www/lundarallarna.se/public_html/wiki/inc/auth.php on line 313

Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /var/www/lundarallarna.se/public_html/wiki/lib/plugins/importoldchangelog/action.php:8) in /var/www/lundarallarna.se/public_html/wiki/inc/actions.php on line 163
Littrahult [Lundarallarna.se]
 

Littrahult

Littrahult är Lundarallarnas mest sedda modelljärnväg. Med den försöker vi avbilda en ensam järnväg som slingrar sig fram igenom Smålands skogar. Littrahult är vid det här laget ganska vittberest och har visats upp i såväl Stuttgart och Köpenhamn som i Odense, Eslöv, Malmö och Lund.

Historia

Flera olika röster inom Lundarallarna föreslog på 1980-talet att vi borde bygga en utställningsbana. Vid något tillfälle åtog sig ett antal personer att bygga var sin modul. Bygget tog rätt lång tid, flera år, och någon av modulerna blev aldrig klar. Men Littrahult finns, och växer fortfarande lite då och då.

  • Det första offentliga framträdandet var på utställningen TrafikHobby 1992 på Malmö centralstation. Littrahult bestod då av sex moduler och var inte riktigt färdig. Bland annat så saknade ån vatten.
  • Littrahult dök nästa gång upp på Lundarallarnas alldeles egna modelljärnvägsutställning på Kulturen i Lund 1996. Banan hade då utvecklats något, man kan säga att den var ”klar”.
  • Hösten 1998 visades banan tillsammans med några klubbmedlemmars privata banor på en utställning på stadsbiblioteket i Lund.
  • Till Lundarallarnas och AMPRO-rails gemensamma utställning på Kulturen 2001 hade Littrahult vuxit med två moduler och fått egna ben.

* Det stora lyftet kom när vi blev inbjudna till Modellbahn Süd 2003 av Bundesverband Deutscher Eisenbahn-Freunde e.V. (BDEF). Utställningen skulle vara i Stuttgart och inför resan söderöver höjdes kvalitén på banan rejält.

  • Nästa resa blev lite kortare. Vi blev inbjudna till Dansk Model Jernbane Unions utställning i Köpenhamn i augusti 2004. Samma år hann vi också med att visa upp oss två gånger på Malmö tekniska museum, först i samband med C4-Open och sedan på utställningen TrafikHobby som nu lämnat Centralen.
  • År 2005 blev ett mellanår. Vi var bara med på en utställning. Det var i samband med modellbyggar-tävlingen C4-Open som vi åter igen visade upp oss (utom tävlan) på tekniska museet i Malmö.

Tema

Även om tanken inte var så klar från början så har Littrahult med åren fått ett allt mer uttalat tema. Avsikten är att ge åskådaren en känsla av en mindre järnväg i Småland, någon gång mellan 1955 och 1967. Småland är ganska glest befolkat men desto rikare på skog och vatten. Insprängt i skogen finns ganska mycket ängsmark.

Så är också landskapet på Littrahult. Det finns bara tre hus och några vägar på banan. Resten av banan utgörs av skog, en större å och betesmark. En mindre industri i trävarubranschen och en grusgrop är de enda fraktkunderna.

Modulstandard

Littrahult är byggd enligt NEM modulstandard. Det var Sven Hägg som hittade NEM modulstandard 933/2 CH i schweiziska tidningen Die Modeleisenbahn. Han snickrade ihop en prototyp och förslaget antogs enhälligt varefter virke inköptes. Från början fanns det sex kurvmoduler som bildade en cirkel. Hålet i mitten visade sig dock vara för litet samtidigt som bygglusten slog till. Därför kompletterades anläggningen med två raksträckor.

Även om vi teoretiskt skulle kunna ta med Littrahult till en modulträff och koppla ihop våra moduler med andra som följer samma standard så har det aldrig gjorts. Vi har aldrig känt något behov för det.

En fördel med modulerna jämfört med att bygga banan i sektioner utan standardiserade mått är att det är väldigt lätt att transportera Littrahult. Med hjälp av plywood-sidor sätts tre moduler i taget ihop till paket som är lagom stora att bära för två man. Modulerna skyddas därmed också mot transportskador.

Form och spårplan

Den ovala formen har visat sig lyckad. Vi Lundarallare har en tydlig plats. Besökarna ser direkt vem de kan fråga och kan få ögonkontakt genom att höja blicken från banan. Åskådarna kan följa tåget runt banan utan att krocka med någon operatör eller snubbla på någon sladd. Den som står inne i hålet kan också lätt komma åt att åtgärda problem eller att svara på frågor utan att krocka med publiken. En extra finess är att eftersom åskådarna måste kunna gå runt anläggningen så får vi oftast bra platser av utställningsorganisatörerna.

I takt med temat så består spårplanen av ett ensamt spår som slingrar sig fram genom landskapet. Eftersom Littrahult är avsedd för utställningar så ligger spåret som en rundbana där vi kan köra runt, runt. Det finns en station men den är så liten som möjligt, bara ett mötesspår. Ytterligare en växel finns till grusgropen men sedan är det slut med trafikplatser. Resten är enkelspår genom landskapet. För en utställningsbana där allting bara måste fungera under flera timmars körning på ojämnt golv så känns det tryggt med att bara behöva justera ett spår i varje modulskarv. Det elektriska blir också minimalt och därmed maximalt pålitligt.

Allt spår är Rocoline. Från början var den ”naturell” men inför Modellbahn Süd grusades spår och banvall med grus från forna Malmö-Simrishamns Järnväg och rälsen målades. Det blev mycket snyggare men med grus så krävs det låga flänsar på alla hjul för att inte tågen skall spåra ur.

Detaljer

Detaljeringen på Littrahult följer temat, diskret. Detaljerna skall helst inte upptäckas vid första ögonkastet. Istället skall de ge en vag känsla av att Littrahult ser verklig ut.

Men för den besökare som stannar till finns det mycket att upptäcka. Även om Littrahults yttermått är 2,3 * 3,5 m så är modulerna bara 40 cm breda så ytan som skall detaljeras är inte stor. När Littrahult piffades upp inför Modellbahn Süd fanns dessutom alla detaljer från klubbens, då just rivna, permanenta H0 anläggning att använda. Resultatet blev att Littrahult av många åskådare beskrivs som superdetaljerad.

Trafik

Trafiken går mest runt-runt. Ibland ordnar vi tågmöten vid stationen men oftast går all vår uppmärksamhet åt till att prata med besökarna och trafiken kommer i andra hand. Besökarna brukar inte heller bry sig så mycket. Kanske med undantag för de yngre som gärna undrar hur fort det kan gå och blir besvikna när vi inte kör med TGV utan bara gamla lusiga ånglok och rälsbussar från när mamma och pappa var små.

Vi började bygga på ett skjutbord (fiddle-yard). Tanken var att vi skulle kunna byta tåg och ge mer omväxlande trafik men behovet var inte så stort. Istället är det klassisk handväxling med 0-5-0 som gäller när vi byter fordon. Åskådarna verkar inte bry sig om att vi tar i lok och vagnar med händerna. Framför allt inte när det görs på den avskärmade del där det aldrig blev något skjutbord. Kanske är det så man förväntar sig att man skall hantera leksakståg.

Tillsammans kan Lundarallarna ställa upp med en ganska imponerande fordonssamling. Det går att låna det mesta som rullade på svenska spår under 1950-talet. Kravet på låg flänshöjd begränsar dock något vilka fordon som kan användas. Det blir mycket åskådarna som styr vad vi kör med. De vill gärna se sådant de minns från sin ungdom. Rälsbussar från Hilding Carlsson och av SJ Y6-typ är lika populära som ånglok.

På utställningar är det viktigt att loken låter. I en utställningshall med många besökare blir ljudnivån hög och om det behövs ljud från tågen. Littrahults tema med det ensliga Småland går inte fram på samma sätt när det står ett tiotal tyska polisbilar i båset bredvid som tutar för fullt med alla sirener. För ångloken har vi löst det med en ljudmodul i två godsfinkor som kopplas efter loket. På så sätt kan vi få ångstötar från alla lok vi kör med. Att ljudet kommer från vagnarna bakom loket verkar det inte vara någon som märker.

Det har tagit några år men med Littrahult så har vi för första gången tagit steget upp ur vår källare och kan visa upp Lundarallarna och vår hobby för allmänheten.

 
littrahult.txt · Senast uppdaterad: 2008/10/26 21:55 av olof
 
Om inte annat angivet, innehållet i denna wiki är licensierat under följande licenser:CC Attribution-Noncommercial-Share Alike 3.0 Unported
Recent changes RSS feed Donate Powered by PHP Valid XHTML 1.0 Valid CSS Driven by DokuWiki