Nr 45 - Juni 2014

Hattons - värt en resa

Vår nye skribent, Kent, har varit i Liverpool och berättar om ett resmål för modellrallare

Dagen efter att vi kommit fram till Liverpool gick vi till Liverpool Bus Station One och bad chauffören hojta när vi närmade oss Smithdown Rd., 264-268. Det gjorde han och eftersom han råkade se mitt pass tog han inte betalt. Annars kostar en enkel biljett £2.

Det regnade cats and dogs och skorna tog in så mycket vatten att vi fick slagsida. Efter 10 minuter med buss och en promenad på 20 var vi framme hos Hattons Model Railways.

Jag hade förberett mig med papper på alla de modeller jag var intresserad av och det tog bara ett par minuter innan alla 8 stod på disken. När de hörde att jag kommit ända ifrån Sverige ville de bjuda på te eller kaffe.

De var på alla sätt trevliga och tillmötesgående och tillät mig fotografera lite för Lundarallarna.   Om ni har vägarna förbi Liverpool tycker jag att ni ska gå in och titta på Hattons.

De flesta hotell ligger idag vid de forna hamndockorna (Albert Docks) och därifrån diagonalt över det lilla torget intill ser man HILTONS skylt högt uppe och nedanför ligger Liverpool Bus Station One. Därifrån tar man buss nr. 86 och åker ca. 20 minuter (i lågtrafik) längs Parlament Rd. för att sedan komma in på Smithdown Rd. Båda dessa gator ligger på A562:s sträckning. Hattons ligger på höger sida med mycket gul färg runt de många fönstren med tydliga skyltar ovan och under. Affären är en av de större jag besökt och borde passa de flesta rallare.

Text & Foto - Kent

Ännu mer om EIRE B-2

Kent har också grävt upp lite mer information om förebilden till de modeller av EIRE B-2 som vi beskrev i nummer 44

Det är en mycket spännande maskinhistoria bakom den verkliga EIRE B-2.

Om jag minns rätt gjordes maskinen från 1925 till 1930 i 562 exemplar och var uppföljaren till dundersuccén och banbrytaren Erie B.

Den i sin tur var urmaskinen för alla grävmaskiner i vanliga storlekar. Ball Engine Co var den första tillverkaren som gjorde mindre maskiner för vanliga grundgrävningar och vägbyggen. Deras tänkande var i motsats till Bucyrus att göra små, standardiserade grävmaskiner i långa serier med utbytbara reservdelar och det lyckades man först av alla med redan 1913!

Över 3 000 enheter tillverkades fram till 1925 och lämnade ingen av de andra som skräddarsydde stora maskiner för stenbrott och gruvor oberörda och mer eller mindre tvingade in Bucyrus på små maskiner genom samgåendet 1927 (Bucyrus-Erie Co). Om man tittar historiskt på modell B och B-2 får man se något intressant som kommer att få betydelse lång tid framåt.

De leder rakt fram till de moderna, alltså de maskiner som såldes så sent som i slutet på 1960-talet i Sverige. Bandplattorna t. ex. är desamma som satt på 10-, 19- och 22-RB och på de amerikanska B-E originalen.

Jag tycker att modellen ser fin ut och att de verkar ha kunnat återge Eries typiska maskinhus i trä (och senare i korrugerad plåt) bra med manövreringen på vänster sida. Något värre är det ofta med skoporna och de stag som behövdes. Många vet numera inte om deras existens och tror att skopan var rörlig även på ångpannornas tid.

Jag tycker att det är ganska fascinerande hur fort de kom på hur saker och ting skulle se ut för att fungera. Det är lite som med cykeln. Den fick ganska omgående den utformning vi använder idag och ända fick de göra många försök med alla möjliga anordningar innan något gick att använda. Samtidigt med B-2 kom alla de andra konkurrenterna som Lima, Koehring o.s.v. igång med liknande maskiner.

Text - Kent, Foto - Kjell och Kent

Landsverk L-77 och dess historia

I ett tidigare nummer skrev vi om en grävmaskin som ett par av våra medlemmar hittat i Landskrona. Det var denna artikel som fick Kent att kontakta oss för att berätta om Landsverk L-77

Med anledning av den bild bladets landskronakorrespondent tagit på en Landsverk L-77 (se ovan), har jag lite kuriosa som jag vill berätta. Just den maskinen levererades till AB Schakta i Malmö 1961. Den var deras första stora av typen och följdes tre år senare av en till. Den kom inom ett år att byggas om till det som skulle bli det sista utvecklingssteget för typen och var tror du att premiären ägde rum – i Lund, så klart. Den provades först där ”Monte Komposti” ligger, det jättelika jordberg som Norra Fäladens alla grundgrävningar gav upphov till.

Några år senare hade jag ett av mina sista sommarlov och hörde bekant motorbuller österifrån. Jag bodde då på Lagerbringsväg och satte mig på cykeln och åkte upp till vipeholmsbron och fortsatte efter hardebergaspåret (vars slipers och räls togs upp en dryg månad senare, d.v.s. i oktober 1967). Närmare Kungsmarken stod en ny ”schaktamaskin” som jag naturligtvis fotograferade. Sedan gick åren, Landsverk lade ner sina grävmaskiner, Schakta köptes upp och helt plötsligt stod en s. k. schakatamaskin (de var väldigt speciella!) på Linero. Maskinen hade gjort sitt sista jobb där med ordinarie schaktautrustning och hade sålts för ombyggnad.

Mer om den gamla Landsverkaren i Landskrona

Text: Kent, Foto: Anders