Reflösa Weckoblad

Nr 28 - juli 2008

Järnvägsmuseum i Ängelholm - 10 år på spår

Vad är det alla fotograferar? Jo, Järnvägsmuseum i Ängelholm firade 10-årsjubileum i dagarna två med start den 3 maj. Reflösa Weckoblads utsända reportageteam bevakade evenemanget som här presenteras i bild och ord.

Banverkets nye generaldirektör Minoo Akhtarzand invigde firandet ståndsmässigt. Musietåg ankom från Malmö/Lund draget av ett Rapidlok. Från Kristianstad ankom ett 50-tals nostalgiskt rälsbusståg. Publiken njöt både av försommarvärmen och av aktiviteterna på museiområdet. Allt från det äldsta svensk ångloket från Munktells till moderna tyska el- och disellok fanns att beskåda. Det gick även att åka med H C rälsbuss och resa efter ett frustande B-lok över Hallandsåsen. I bakgrunden syns museets nyrenoverade ånglok E 902.

B 1038 samlar ångkraft inför färden över Hallandsåsen till Båstad. Åsen har i alla tider varit ett svårbemästrat hinder. Här gömde sig snapphanar för svenska soldater 1676-1679. Eldare svettades över den mängd kol som behövdes för att komma över stigningen. Lokförare har i alla tider varit bekymrade över höstarnas lövhalka. Även moderna tiders tunnelbyggare har stora svårigheter med att ta sig igenom åsen. En byggentreprenör försökte att betvinga åsen med det giftiga tätningsmedlet Rhoca Gil. Åsen slog tillbaka, kor dog på toppen av åsen och tunnelarbetare fick symptom på nervskador. Hallandsåsen fick stöd av miljöinspektörer och advokater. Skadestånd restes av åsens vänner och det blev rättegångar mot tillverkaren av Rhoca Gil och Banverket. Däremot hade det snart hundraåriga B-loket med sina vagnar inga svårigheter att ta sig över åsen.

Full fart mot åsen med B-loket, byggt 1910.

10 år på spår

Da 888. Många har i unga år sett på Da 799 i Fleischmann-katalogen eller Da 884 i Märklin-katalogen. Ett nostalgiskt citat från Fleischmanns katalog årgång 1965/1966 ”modell av 1´C´1-ellok littera Da från SJ, längd över buffertar: 162 mm”. Ett dito citat ur en äldre Märklin katalog ”Allroundlok….. 2 slirskydd. Metallkåpa. RELEX-koppel”. Många minns säkert.

Köping Hults Järnväg köpte normalt sina lokomotiv från England men till Norabanan beställdes ett lok från Munktells i Eskilstuna. Anno 1853 såg ”Förstlingen” dagens ljus som det första svenskbyggda ångloket. Detta var två årtionden före verkstadsindustrin genombrott i Sverige. Ett dåtida high tech projekt som finns i replik som ”Förstlingen nr 2”, originalet skrotades 1871.

 

Föreningen som från början hette Helsingborgs Veteranjärnväg kom till Ängelholm med förebilder till två av våra modeller. Uno Petterssons senaste mästerverk, renoveringen av Malmö Simrishamns Järnvägs första rälsbuss, körde turer fram och tillbaka från den yttersta växeln på Järnvägsmuseums område. Förarens hantering av den osynkroniserade växellådan gjorde dock att vagnen gick ryckigare än Lennarts H0 modell. 

Lok nummer två från Bjärred Lund Harlösa Järnväg hade precis blivit färdigrenoverat. Loket levererades ursprungligen till Mellersta Södermanlands Järnväg. När denna förstatligats såldes loket till Lund där det trädde i tjänst som nya tvåan. Efter nedläggningen av BLHJ kom loket i tjänst hos sockerbolaget, SSA. När detta arbete var slut så räddade Yngve Holmgren loket till Trelleborgs museums samlingar. Nu är det renoverat och körbart även om det inte blev några längre turer i Ängelholm. George Friberg modell i skala 1:45 rullade däremot hela söndagen på den modelljärnväg GMJS visade inne i museibyggnaden.

Föreningen Veteranjärvägen saknar egen bana att köra på. Tänk om man kunde få se loket på någon museibana. Det är lagom stort för museitrafik.

 

10 år på spår

Visst är den läcker! Inspektionsdressin i härligt strömlinjeformad 60-tals design

Efterföljaren och dess företrädare. Green Cargo ställde ut ett av sina nya röda lok tillsammans med ett grönt Rc-lok. I och med det utökade samarbetet mellan GC och DB verkar frågan om efterföljare till Rc i godstågstjänst fått sin lösning.

Resan till och från Ängelholm företogs efter en solgul solgud som här i solnedgången rullar in i Lund. En av Reflösabladets många kringresande fotografer fångade elektrolokomotivet Ra 846 med fem vackra bruna vagnar i kroken när hon dök upp ur underfarten norr om Lunds station.

Sevärdheter längs Bohusbanan

De skall alla den vägen vandra. När åldern hinner i fatt hamnar även det mest omskrivna snälltåg i lokaltrafik på en sidobana. De matchar inte längre tidens krav på snabbhet och komfort men kan ändå göra nytta i mindre krävande trafik. Exemplen är många. SJ ellok littera F var en gång det häftigaste som fanns och varje pojkes dröm men med tiden så fick de dra insatståg runt Stockholm. X9 hamnade i lokaltrafik runt Borås. Kvarvarande Ra lok har nu lämnat Uppsala pedeln och drar runt på en mätvagn. Undantaget är väll SJ ånglok littera F som var för tungt för sidobanorna och slutade som godstågsdragare i Danmark. Nu har tiden även hunnit ifatt X2000 som på bilden ses i trafik på Bohusbanan.

Järnvägen till Strömstad och Lysekil är annars värd en exkursion. Den verkar vara några årtionden efter sin tid. Kontaktledning med utliggare av gammal modell. Dito spännverk och annat elektriskt. Gräset växer i tuvor längs rälsen. Söder om Strömstad ligger en vändskiva i reserv fastän skivan i Strömstad sedan länge är borta och lokstallet omgjort till galleri. Längs linjen till Lysekil står en vattenhäst i beredskap, väntande på ett sedan länge avvecklat beredskapsånglok.

 

Littrahult inifrån

Under våren har vår anläggning Littrahult varit utställt på museet i Eslöv. Lennart passade på att ta några bilder från insidan. Den sida som besökaren normalt inte ser.

Leverans av diverse förnödenheter

Ett ånglok har tagit vatten med det andra rullar fram för sin tur.

Ett majestätiskt ånglok, SJ littera A nr 1007, rullar över bron vid Kjälleån

På väg att hämta posten medan bilarna väntar på att tåget skall passera

Släktingarna som varit på besök vinkas av

Det lilla ångloket tar vatten vid vattenhästen på stationen i Littrahult.

Nej, det är inte från Littrahult men hon är så vacker att hon fick vara med i alla fall.

Text och bild, Anders, Kjell, Lennart och Olof

Frågor eller synpunkter är alltid välkomna med e-post till bladet @ lundarallarna.se
Tillbaka till startsidan Till tidigare nummer